- När jag ville börja träna igen efter att ha fött mitt första barn fick jag höra ”det där får du inte göra” och ”det där kan du få framfall av”. Då tänkte jag att det här kunde ju inte stämma, berättar Sabine Vesting, som arbetar på Närhälsan Gibraltar rehabmottagning i Västra Götaland.

De stora kunskapsluckorna hon hittade när hon själv eftersökte träningsråd efter förlossning, kom att bli starskottet för hennes avhandling. 

Tre av avhandlingens fyra delar bygger på en observationsstudie av 504 kvinnor under året efter förlossning. Som ett led i studien undersöktes deltagarnas bäckenbotten- och magmuskulatur vid tre, sex, nio och tolv månader efter förlossningen. Kvinnorna fick också besvara enkäter om träning, aktivitetsbegränsningar, bäckensmärta, vaginal tyngdkänsla och ansträngsningsinkontinens. 

– De som hade en kraftig magmuskeldelning och svag bäckenbottenmuskulatur hade högre nivåer av bäckensmärta tre månader efter förlossningen. Men vi kunde inte hitta en sådan korrelation om magmuskeldelningen var mindre än 35 millimeter, konstaterar Sabine och tillägger att det är normalt att muskeln töjer sig lite men att den för 97 procent av deltagarna hade gått ihop igen vid ett år efter förlossningen.

Utöver detta framkom också att ungefär en tredjedel av deltagarna hade urininkontinens under de tre första månaderna efter förlossningen. Detta minskade inte heller avsevärt under de efterföljande månaderna. 

Resultaten visade också att de som tränade lågintensivt två–fyra gånger per vecka under de tre första månaderna postpartum, upplevde minskad bäckensmärta och lägre grad av ansträngningsinkontinens vid tolv månader. De som inte tränade upplevde däremot ingen sådan minskning.

– När det gällde urinläckage var det över lag bättre att träna än att vara inaktiv. De som inte tränade alls upplevde ökad ansträngningsinkontinens tolv månader efter förlossningen. Den vaginala tyngdkänslan försvann för de flesta oavsett om de tränade eller inte.