Organsparande behandling vid rektalcancer – färre opereras

2021-07-06

Alla patienter som diagnostiseras med rektalcancer ska diskuteras vid en multidisciplinär teamkonferens (MDK) med deltagande av radiologer, kirurger, patologer, onkologer och koordinerande sjuksköterskor in­nan behandling rekommenderas.

Rektalcancer diagnostiseras hos cirka 2 000 personer årligen i Sverige. Tumörformen är något vanligare hos män än hos kvinnor med förhållandet 1,3:1, och medianålder vid diagnos är cirka 70 år. Incidensen har ökat gradvis under de senaste decennierna för såväl män som kvinnor [1]. Alla patienter med anala besvär, blödning och/eller slem per rektum eller smärtor från anus och rektum måste undersökas med rektalpalpation, proktoskopi och rektoskopi. Unga patienter utgör inget undantag från denna regel, eftersom rektalcancer förekommer även i 20-årsåldern, även om det är ovanligt. Under 2012–2016 diagnostiserades 4 procent av all koloncancer och 5 procent av all rektalcancer hos patienter yngre än 50 år [2]. Vid välgrundad misstanke om rektalcancer ska vidare utredning ske inom ramen för standardiserat vårdförlopp (SVF). 

Omhändertagandet av patienter med rektalcancer har genomgått genomgripande förändringar de senaste 20–25 åren. Det förändrade omhändertagandet innefattar den preoperativa utredningen, i vilken magnetresonanstomografi (MRT) nu är central, behandlingen före operation, det vill säga neoadjuvant strål- och cytostatikaterapi, den kirurgiska tekniken, den histopatologiska undersökningen av operationspreparatet och uppföljningen av behandlingsresultaten. Sedan drygt tio år finns ett nationellt vårdprogram som anger riktlinjer för utredning, behandling och uppföljning. Svenska kolorektalcancerregistret ligger till grund för de detaljerade rapporter avseende handläggning och behandlingsresultat på nationell basis som årligen publiceras av Regionala cancercent­rum i samverkan (RCC). 

Fram till i mitten av 1990-talet var risken för lokala tumöråterfall i bäckenet 25–30 procent. Som ett resultat av ovanstående förbättringar har risken minskat till cirka 5 procent, och även överlevnaden har förbättrats. 

I den senaste kvalitetsregisterrapporten är den relativa överlevnaden närmare 70 procent för patienter i stadium I–III [3]. Tidigare fick drygt 50 procent av patienterna en permanent kolostomi mot i dag knappt 30 procent.

Ett ökat fokus finns nu även på funktionellt utfall, där förbättringar avseende tarm- och urogenital funktion kan skönjas. 

Läs hela artikeln från Läkartidningen

Sidan redigerades senast: 2021-07-06